Välj en sida

 “Hemmets Journal nr 6 – 2002”

Mamma Elsa hade en jättefin artikel i Hemmets Journal nr 6 2002 där hon berättade om sitt liv som diktare och vilka fina priser hon vunnit till sig själv och sin familj. För generös är hon av naturen. Nedan skall göra mitt bästa för att återge artikeln som var på 2 och en halv sida, och med ett stort fotografi på henne i skrivartagen. Artikeln är gjord av Jeanette Bergenstav och hennes man Patrik Bergenstav tog fotot.
“Mina rim och ramsor har tagit oss både till Mallorca och
New York!”
80-åriga Elsa Kjellgrens lönande diktarbana började med en Kalle Anka tävling 1965. Sedan dess har hon alla upptänkliga vinster – något både barn och barnbarn fått stor glädje av….

“I Götet bor det en flicka
som jämt Nescolad brukar
dricka
det smakar i glaset
som rena kalaset
och hälsosamt så man kan spricka…….”

Den versen blev början på något nytt i Elsa Kjellgrens liv. Året var 1965, när hennes lilla dotter och bad sin mor om hjälp med ett rim om en chokladdryck, till en tävling i en serietidning Kalle Anka. Naturligtvis hjälpte Elsa sin dotter så gott hon kunde. Och nog kunde den 44-åriga hemmafrun! En tid senare kom beskedet att versen vunnit förstapris. – Susanne vann en kamera och var förstås jättelycklig. Själv fick jag blodad tand, berättar Elsa som började sätta ihop slogans, verser och limerickar till varenda tävling hon kunde hitta. Det visade sig att hon hade en strålande talang för att skriva säljande rim om allt- ifrån lönesparandets fördelar till varför man skall köpa en viss sorts tandkräm, tvättmedel eller djupfryst potatis. – I början blev jag överraskad när det gick bra. Sedan blev jag nästan lite bortskämd när jag vann så ofta, berättar Elsa och minns hur spännande det var att det varje morgon gå igenom posten efter vinnarbrev. I Elsas brevlåda har det genom åren levererats åtskilliga brev till “ärade fru Kjellgren” där företaget ifråga haft nöjet att meddela att hon vunnit pris i deras rimtävling.
Elsa har sparat dem alla i en pärm tillsammans med den vinnande versen. Hon har också prydligt noterat vad hennes tävlingsbidrag inbringat. Från den första kameran och fram till den senaste vinsten, en ryggsäck. Däremellan har hon fått presentkort och kontanter, men också en varierande samling av brödrostar, radioapparater, kaffekokare, grytor, silver-bestick, böcker, choklad, matvaror, kläder, skönhetsartiklar, frotté, kristall, en dyrbar kaffeservis, en cykel, en färg-TV, en heltäckningsmatta, en skidutrustning och en tjusig päls att svepa in sig i….
En sänk från ovan För Elsa var först hemma med sina i elva år och senare arbetade som kanslist på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, innebar hennes förmåga att hon plötsligt kunde unna sig själv och familjen lite lyx.
– Som kommunalanställd kvinna tjänade man inte mycket och vi skulle aldrig haft råd att köpa allt det vi vann, säger Elsa och drar sig till minnes hur hon ett år lovat sin dotter att de skulle åka till fjällen. – På något vis skulle jag ordna det, men jag visste inte riktigt hur. Jag trodde nästan inte mina ögon när jag vann en tävling där priset var en moped eller en skid- utrustning. Jag valde skidutrusningen, den kom verkligen som en skänk från ovan! En annan gång fick Elsa besked om att hennes vers om tvättmedlet Surf skulle belönas med antingen en diskmaskin eller 1.175 kronor i kontanter. – Vi var ju bara fyra i hushållet så en diskmaskin kändes nästan onödigt. Jag behövde kontanterna bättre. Jag fick gå ut på stan och köpa mig precis vad jag ville. Oh, vad jag kände mig rik! Det kommer jag aldrig att glömma. Jag köpte mig ett par underbara renhudshandskar, en resväska och lite kläder. Och så saker till barnen förstås, säger Elsa som alltid levt efter devisen att delad glädje är dubbel glädje. En stor del av vinst- skörden har sonen och dottern fått ta del av och på senare år också de fem älskade barnbarnen. – Nu har barnbarnen börjat sätta bo och då är det klart att de blir glada för hushålls-apparater och sådant. Själv behöver jag bara en kaffekokare, en brödrost och en radioapparat, menar Elsa. Spännande resor
En vinst som hon dock har behållit genom alla dessa år är det skridskopar hon vann med ett grötrim. – Oj, vad jag har åkt mycket med dem. Tidigare hade jag lånat min systers rör ibland, men jag skulle nog aldrig köpt ett par egna, så det var en fantastisk vinst. Samtidigt som man får nyttig motion är det en alldeles underbar känsla att glida fram över den blanka isen. Fast förra året var det ett sådant busväder att jag bara åkte en enda gång, säger den oförskämt pigga 80- åringen.
Annars är det resorna Elsa vunnit, med alla minnen, som glatt henne mest. Den första vinstresan gick till Rimini i Italien.
– Rimini var toppen! Jag åkte tillsammans med min dotter. Det var hemskt spännande. Jag hade aldrig varit längre än till Norge och Danmark, säger Elsa som blivit en berest dam. Hon har vunnit ett tiotal långväga resor och både storstadsshoppat i New York, solat på Floridas stränder och besökt Rhodos, Mallorca, Kreta och Teneriffa. Dottern Susanne fick för några år sedan tillbringa en vecka på ett skönhetsinstitut i Kalifornien och sonen Lars firade sin 50-årsdag på Maderia tack vare mamma Elsas rimmarkonst. Elsa ser sin talang som en ren gåva och hon har älskat att rimma så länge hon kan minnas. – Jag har det nog efter mina föräldrar. De tyckte om att rimma bägge två. Jag kommer ihåg en vers som pappa hjälpte mig att dikta till min syster Inga-Majs poesibok. Då var jag bara tre år gammal.
Skriver på kvällarna
I sin nyrenoverade lägenhet på åttonde våningen har Elsa inrättat en skrivhörna invid ett fönster som bjuder på en strålande utsikt över hela hennes älskande Guldheden i hjärtat av Göteborg. Där tillbringar hon mycket tid, framförallt på kvällarna. Ibland kan hon sitta och skriva långt in på småtimmarna. – Jag sitter och leker lite med pennan och plötsligt blir det något! Ibland går det på en halvtimma, ibland tar det flera dagar att hitta rätt rim., berättar Elsa. Hon konstaterar att den bästa tiden i hennes “rimmarkarriär” var på 1960-, 70- och 80-talen. Nuförtiden finns det inte lika många rimmartävlingar att delta i vilket Elsa beklagar. Å andra sidan har hon utökat sin reportoar och skriver gärna kåserier, sagor och berättelser från både förr och nu. – En text om hur vi firade jul på 1930-talet blev publicerad på en kultursida. Det är jag väldigt stolt över. En annan gång skrev jag om mitt barndomskvarter och fick tusen kronor i honorar! Elsa skriver sina alster för hand med vanlig kulspetspenna. Sedan renskriver hon dem på någon av sina båda skrivmaskiner (tävlingsvinster förstås) innan hon promenerar ner till biblioteket och kopierar upp dem för en krona stycket. Någon dator kommer hon aldrig att skaffa, deklarerar hon bestämt. Tack vare sin flit med pennan har Elsa blivit något av en lokal kändis. Genom regelbunden medverkan i stadens morgontidning har hon fått dagens ros och massor av uppskattande telefonsamtal och brev från läsarna.
– Det betyder verkligen mycket för mig. En av dem har blivit en verklig vän. Vi ringer till varandra varje onsdag och pratar, säger Elsa. I nästa andetag berättar hon hur barnbarnet Jennies lärarinna hittat en vårdikt i tidningen som hon läst upp för sina elever. Efteråt kunde lilla Jennie stolt berätta att det var hennes mormor som skrivit den! Sådana små solskens-historier sätter guldkant på Elsas vardag och för henne är tanken på att sluta skriva omöjlig. – Att skriva är ett livselixir för mig. Jag skulle inte kunna existera utan att skriva. När jag skriver leker livet. Jag skickar hela tiden in nya bidrag till tidningar och täv- lingar. På det viset har jag alltid något att vänta på, ler Elsa som för tillfället är fullt sysselsatt med att knåpa ihop en slogan på bara fem ord. En resa till Sydafrika med djungelsafari, är det lockande förstapriset.
Ett axplock av Elsas rim:
Chokladdryck Cloetta/ Mazetti:

“Do it” toppen av det bästa
“Do it” älskas av de flesta
“Do it” är en dryck med charm
njutbar både kall och varm

Vinst: En skidutrusning 1966

Årets idrottskvinna Göteborgs-Posten:

I särklass står Knape Ulrika
som brukar med guld oss berika
Hon uppifrån toppen
Slår knutar på kroppen
Så tyngdlagen måste ge vika

Vinst: En färg-TV 1974

Tandkrämen Stomatol:

Ner till Rimini, som heter duga
For en tandläkare med sin fruga
Deras kappsäck var lätt
Stomatol, rätt och slätt
var en bländvit reklam för de sluga

Vinst: En resa till Rimini 1967

Gröt från Axa:

Ursäkta att jag lägger
näsan i blöt
Men jag är så väldigt förtjust
uti gröt
Man blir både både mätter
och goder och glader
Och så gott att man nästan får spader

Vinst: Ett par konståkningsskridskor 1973

Palmolives 50-årsjubileum:

1928 klara ´ jag mig utan potta
men ingen dag uti mitt liv
jag klarar utan Palmoliv

Vinst: En resa till USA 1978

“Pälselefanten”, Pixbo päls:

Man måste ju hålla i minnet
Att hög kvalitet värmer sinnet
Med “pälselefanten
” Kan flickan och tanten
Sej gladerligt hålla i skinnet

Vinst: En päls 1972

Postens lönespar:

Ett äkta par
som kloka var
Gick med i Postens lönespar
Vad skänkte ett sånt beslut
Jo, skuldfri lycka livet ut

Vinst: En transistorradio 1967

Ädelvisp, högst 10 ord:

Perfekt med mitt mått mätt
Mycket grädde och lite fett

Vinst: En skönhetsvecka i Kalifornien 1995

Göteborgs Kex:

Håller länge, smakar mer
kostar mindre, gläder fler

Vinst: Fyra porslinsmuggar 1980

Heltäckningsmatta från Wahlbeck:

En skräddarsydd matta
som täcker
är lättstädad,
slitstark och läcker
Jag står för rubriken
Att Wahlbecks fabriken
Ger husmor en fritid som
räcker.

Vinst: En heltäckningsmatta 1969

Felix frysta potatis:

Fryst potatis är oslagbar
Tänk vad mycket tid man spar
Grattis Felix och tusen tack
För matglädje i prydlig “pack”

Vinst: Konserver 1983

Om Spies, inför Simon Spies bröllop med Janni:

Reslusten är stor men kovan
är liten
solplaner gror fast fysiken
är sliten
Jag säger precis
Som resornas Spies
Kom loss och glöm bort hela skiten!

Vinst: En resa till Mallorca 1983

Vad Marabou och Volvo har gemensamt:

Jag Per gyllene rim gratulerar
Kvalitetsgarantin dom serverar
Ty “finsmakare” liksom drullar
Kör hårt med sådant som rullar

Vinst: En stor chokladask 1984
Elsa Kjellgren “Hemmets Journal nr 6 – 2002”